 |
| SÅ SER SLUTRESULTATET UT. Vänsterregeringens kandidat Lenin Moreno vann med mer än en miljon röster och elva procent före Guillermo Lasso, den korrumperade bankiren och majoritetsägaren av Banco de Guayaquil, Ecuadors största privatbank som under decennier lurade landet och bankkunderna på miljarder dollar. En enad opposition sluter upp bakom Lasso varför den andra valomgången kommer att vara hårfin. |
Val i Ecuador: Vänstern vann men missade med 0,6 procent i första
valomgången. Nu blir det en andra valomgång den 2 april
Av Dick Emanuelsson
QUITO-TEGUCIGALPA / 2017-02-23 / Regeringspartiet
Alianza Pais´ kandidat till presidentposten, Lenin Moreno, var en hårsmån från att
vinna i första valomgången. Det fattade 0,65 procent till de nödvändiga 40
procent och tio procent till den närmaste kandidaten, bankiren Guillermo Lasso (CREO). Moren vann med mer än elva procent och
en miljon röster mot Lasso som fick 28,1 procent.
Morenos
hopp stod till Ecuadors 800 000 migranter, utspridda i 55 länder och fem
kontinenter som skulle kunna ha blivit de som fällt avgörandet i Ecuadors
presidentval.
 |
| Lenin Moreno, som har varit vicepresident under regeringen Rafael Correa. |
 |
| Dax Toscano. |
Flamman
intervjuade universitetsläraren och journalisten Dax Toscano i måndags (20
februari) då det fortfarande var ovisst om utgången i presidentvalet. Här nedan
publicerar vi delar av intervjun som också kan höras i den efterföljande
intervjun i audio:
* * *
Folkomröstningen mot de korrumperade
bankirerna
– Hos
migranterna vinner regeringspartiet stort. I USA, där valet är räknat vann vicepresident
Moreno med bred marginal. Vi får se hur mycket det förändrar valresultatet,
säger Toscano.
Han
säger att regeringspartiet får egen majoritet i Nationalförsamlingen med 76
deputerade av de 137 platserna, vilket, om Moreno vinner presidentvalet ger
honom ett viktigt stöd i regeringsarbetet.
Regeringspartiet
vann även folkomröstningen med 55 procent som gällde frågan om valda politiker ska kunna satsa sina miljoner i fonder som ´Panama Papers´:
Ӏr
ni överens om att en offentlighetsanställd eller person valts i ett allmänt
val, med den värdighet det påbjuder, fastslå förbud om att inneha egendomar
eller kapital av varje slag i skatteparadis?
Detta
resultat visar att det finns en klar majoritet, trots att sex av de sju
oppositionspartiernas motstånd, menar Dags Toscano. Om denna majoritet ska
räcka i en andra valomgång är oklart. Men ecuadorianerna är väl medvetna om den
fruktansvärda plundring av allmänna medel som de korrumperade bankirerna och
deras politiska språkrör genomförde i början av 2000-talet.
 |
| Guillermo Lasso har fonderat i Panama Papers och är stenhård motståndare till folkomröstningen. |
Medelklassens reaktionära politiska rörlighet
Rafael
Correa vann de två senaste presidentvalen i första valomgången med mer än 50
procent. Dax Toscano understryker att vicepresident Lenin Moreno inte är
Correa.
– Correa
är en man med en klar politisk identitet som konfronterade sina politiska
fiender. Han har varit konsekvent, inte bara på inrikespolitikens område utan
även i det internationella arbetet som i integrationen av Latinamerika och den
sidan representerar inte Moreno.
Trots
en stark ekonomisk och social utveckling och trots att antalet personer som nu
titulerar sig medelklass nästan har fördubblats, från 14-27 procent av Ecuadors
befolkning, har regeringen förlorat anhängare, säger Toscano och tillägger:
– Kampanjen
från USA:s spionagenturer och de lokala mediernas attacker har orsakat stora
problem för regeringen. Ta lagförslaget om införande av moms på lyxvaror som
whisky eller lax, som en ordinär ecuadorian aldrig har råd att köpa, en lag som
bara berörde cirka 3-4 procent av befolkningen. Men vanligt folk deltog i de
stora manifestationerna, manipulerade av medierna och högern mot regeringen.
Medelklassen, som har fått det mycket bättre, är en rörlig reaktionär påverkbar
grupp som röstar mot regeringen när deras ekonomiska situation, på grund av den
internationella ekonomiska krisen, stagnerar. Det är en av orsakerna till att
högerns valandel i detta val har ökat.
 |
| Ecuadors avgående president, Rafael Correa, som under tio års regeringsinnehav har betytt att landet har återfått en politisk och ekonomisk stabilitet som aldrig tidigare. Men rättigheter och erövringar som inte försvaras, är förlorade rättigheter. |
Högerns manual om en ”Venezuelansk
Guarimba”
Dax
Toscano varnar för en ”venezuelansk” utveckling där högern, inför faktumet att
den har förlorat valet påstår att valfusk har ägt rum, trots att både det
USA-stödda OAS´ som Unasurs valobservatörer har förklarat att valet har varit
klanderfritt och gått helt korrekt till. När det Nationella Valrådet CNE
lämnade en första valprognos, där Lenin Moreno fick 42 procent av rösterna,
kallade Guillermo Lassos vicepresidentkandidat Andres Paez ut sina anhängare på
gatorna som koncentrerades framför CNE:s lokaler i Quito.
– De
har stått där hela natten. Den korrumperade Paez har sagt att om inte CNE
utlyser en andra valomgång kommer de (Lassos&Paez´ anhängare) att gå in och
ta över CNE. Det är exakt samma strategi som oppositionen har använt i
Venezuela som de vill använda här. I Venezuela kostade högerns försök att
störta regeringen 43 människoliv och 800 skadade.
 |
| Oppositionen har sedan valdagen koncentrerats utanför det nationella Valrådet CNE:s lokaler i huvudstaden Quito som anklagats för valfusk. När högern förlorar i Latinamerik ahandlar det alltid om valfusk, en anklagalse som nästan undantagslöst får stöd av State Departement och korporativa medier som CNN och FOX. När högern vinner är det alltd ärliga val. |
Vänstern och ursprungsbefolkning
Dax Toscano är
synnerligen kritisk till vad som traditionellt har karaktäriserats som vänster
och organisationer bland ursprungsbefolkningarna i landet. Under regeringen
Rafael Correa allierade sig flera av dessa till och med med kuppmännen inom
poliskåren i statskuppförsöket mot Correa den 30 september 2010.
Indianorganisationer som
betraktats som ”vänster”, som Pachakutik, har ledare som via Wikileaks och officiella
NED- eller USAID-dokument har finansierats av de USA-organ som i Latinamerika
betraktas som civila och förtäckta CIA-organ. När Flamman frågar honom om deras
ståndpunkt i presidentvalet, suckar han.
– Pachakutik är i tjänst
hos en politisk och ekonomisk elit hos ursprungsbefolkningarna som inte på
något sätt motsvarar de progressiva intressena hos dessa folk. De är klara
motståndare till den Bolivarianska Revolutionen i Venezuela. De har uttalat sig
mot folkomröstningen i söndags i frågan om att valda politiker ska kunna delta
i valutaflykten av kapital i form av ”Panama-Papers”. De är allierade till
högern och Pachakutik stöder ID, det socialdemokratiska korrumperade partiet
som fick 6,7 procent.
Han nämner även att
valresultatet i vissa delar av Ecuador, där vissa indianorganisationer har
stort inflytande har gynnat Guillermo Lasso. Där har dessa grupper allierat sig
med land- och storgodsägare mot den sittande regeringen.
 |
Lourdes Tiban, (med mikrofon) ger sitt stöd till Guillermo Lasso (längst till höger)
för huvudmotståndaren är regeringen Rafael Correa och hans efterträdare på
presidentposten, Lenin Moreno. |
Maoisternas
stöd till finansiella spekulationshögern
– På den andra sidan
finns det före detta MPD, numera Unidad Popular (det ecuadorianska
maoistpartiets PCEML:s frontorganisation som har förlorat alla sina politiska
uppdrag och inflytande på alla nivåer) som har haft inflytande inom
utbildningssektorn utan att på något sätt ha påverkat denna i positiv riktning.
Nu har det slutat i armarna på det socialdemokratiska partiet ID. På den
ekonomiska politikens område stöder de Guillermo Lasso, det vill säga den
nyliberala modellens främste förespråkare. Vad är det för slags vänster?
Unidad Populars ledare Geovanny
Atarihuana uttalade sig efter min intervju med Toscano följande på en fråga
från en journalist på TV-kanalen Televistazo om hur deras parti skulle rösta i
en andra valomgång:
– Vi kommer inte att
rösta på Correalägret, vi måste rösta för att tio års förnedring och skam
upphör.
Den enkla logiken ger
oss slutsatsen att denna obetydliga front av före detta maoister, som självutnämnt
sig till den ecuadorianska revolutionens förtrupp, kommer att ge sina röster
till den finansiella spekulationens nyliberala förgrundsgestalt i bankiren
Guillermo Lasso.
 |
År 2009 kastades USA och Pentagon ut från flyg- och militärbasen i staden
La Manta, vid Ecuadors stillahavskust. Men USA:s militärattaché vid ambassaden
i Quito var den som först fick de hemliga rapporterna från den militära
ecuadorianska underrättelsetjänsten. Detta gjorde president Correa ursinnig
och chefen för den militära underrättelsetjänsten och hans kumpaner fick sparken.
Ecuadors suveränitet gentemot USA bekräftades och markerades. |
Imperialismen
gäckar i skuggorna
Valet i Ecuador har en
oerhörd viktig internationell betydelse. Med valet i Nicaragua i november 2016,
bröts den pågående högeroffensiven i Latinamerika och USA:s försök att återta
sitt förlorade politiska inflytande. Nu satsar den allt på att högern i Ecuador
ska återta makten och därmed ge USA tillbaka sitt politiska inflytande och
kontroll över både ekonomi och militärapparat.
– Den latinamerikanska
högern har sedan 2007, mycket skickligt och metodiskt, via personligheter som
författaren Mario Vargas Llosa, CIA-agenten och kubanen Alberto Montaner och
andra figurer och med stöd av de korporativa medierna organiserat och utlyst
olika fora och konferenser. De har lyckats förena och organisera oppositionen i
flera av de länder som styrs av progressiva regeringar. I Venezuela utlöste de
våldsamheterna som kallas för Guarimba för att destabilisera regeringen.
– En förlust för Lenin Moreno i presidentvalet i Ecuador är
samtidigt en stor förlust för de progressiva demokratiska krafterna på
kontinenten och ett liknande stort stöd för den mest extrema fascistoida delen
av högern i och utanför Ecuador i Latinamerika. Motsatsen, en seger för Moreno
betyder en möjlighet att korrigera de misstag som begåtts under de senaste tio
åren och förstärka de organisationer som slåss för ett bättre liv. För att inte
tala om nederlaget det skulle innebära för imperialismen som Donald Trump
representerar i dag.
Stora sociala och ekonomiska framgångar under tio år i Ecuador
QUITO-TEGUCIGALPA / 2017-02-23 / Den avgående president Rafael Correa gick i spetsen för en Medborgarrevolution (Revolución Ciudadana) och mot den nyliberala ekonomiska modellen. Landet låg i ekonomisk ruin när den unge energiske ekonomen tog över, ett brutalt monument över den spekulativa finanssektorns härjningar.
Correa prioriterade kampen mot fattigdomen, en intensiv satsning på utbildning, hälsovård, en ny demokratisk författning samt kamp mot korruptionen.
Från den 26 november 2006 tills nu har han attackerats av den ekonomiska och politiska elit som via banker och medier har styrt det sydamerikanska landet sedan självständigheten från Spanien. Men Correa backade inte inför attackerna utan ställde medieägarna mot skranket och införde lagar som gav allmänheten rätt till replik, uppger Toscano.
Det sociala och ekonomiska saldot som regeringen Correa uppvisar under denna tioårsperiod har fått erkännande från alla internationella organ och Ecuadors folk. Fattigdomen i städerna sjönk 2007 från 24,3 till 16,4 % medan den på landsbygden sjönk från 61,3 till 35,3 procent samma tid.
Ecuador var ett av de mest utmärkande klassamhällen i Sydamerika. Den ekonomiska tillväxten har gynnat de fattigaste.
- Förhållandet mellan den genomsnittliga inkomsten för de 10 procent rikaste i förhållande till de 10 procent fattigaste i antal gånger, minskade från 42 till 25 gånger. Denna ekonomiska politik har minskat klyftan mellan rika och fattiga.
- Den fattigaste femtedelen av befolkningen fördubblade sin per capita månadsinkomst.
- Landets BNP ökade under dessa år 3,9 procent per år att jämföra med genomsnittet för Latinamerika som blev 2,9 procent. Därför kunde regeringen satsa nio procent BNP på offentliga investeringar.
- Minimilönen som 2007 bara täckte 40 procent av ecuadorianens basbehov ökade från 160 dollar till 366 och täcker nu 100 procent av basbehovet.
- Den stabila politiska och ekonomiska situationen har inneburit en låg inflation, 3,67 % och en av Latinamerikas lägsta arbetslöshet, 4,3 procent 2015.
Detta är bara fragment av den framgångsrika ekonomiska och sociala politik som regeringen Correa genomfört och utvecklat. I klartext handlar det om att delar av den marknad som det nationella och transnationella kapitalet kunnat berika sig på har undandragits deras girighet. Därför satsar de nu allt för att ta tillbaka sina förlorade privilegier.
Frågan är om Ecuadors folk tillåter det den 2 april?
Dick Emanuelsson
Hör hela intervjun (på spanska) med Dax Toscano:
Bloggarkiv ECUADOR:
