torsdag 19 augusti 2021

Ecuador: Svensken Ola Bini utpekades som den mystiske underrättelseagenten ”El Ruso” (Ryssen)

 

Svenske dataoperatören Ola Bini offer för en "Falso Positivo", False Flag i Ecuador.



Ecuador: Svensken Ola Bini utpekades som den mystiske underrättelseagenten ”El Ruso” (Ryssen)

AV DICK EMANUELSSON

Nya avslöjanden i den svenske dataoperatören Ola Binis fall i Ecuador utgör en politisk skandal av oerhörda dimensioner som nu faller samman, bit för bit!

TEGUCIGALPA / 2021-08-19 / Den svenska dataoperatören Ola Bini utpekades och anklagades för att ha ”hackat” presidentens personliga kommunikationer och som hade för avsikt att störta den ecuadorianska regeringen!

Det är teve-portalen `Reporte La Posta´ som i dag publicerade ”Los nombres detrás de Ola Bini”, Namnen bakom fallet Ola Bini.

Under 23 minuters video beskrivs konspirationen för att få den svenske dataoperatören och Julian Assanges vän fast som en ”syndabock” för det interna maffiaspelet som utspelades på högsta nivå under president Lenin Morenos mandatperiod, 2017-2021.

Rommy Vallejo, före det chef för Ecuadors underrättelsetjänst SENAIN [1] (National Intelligence Secretariat, Secretaría Nacional de Inteligencia) gjorde en ”personprofil” på Lenin Moreno och pressade honom i utbyte mot pengar. Men Moreno vägrade uppenbarligen att betala.

SENAIN hade för vana att avlyssna, säger La Posta. Och nämner ett band mellan Rommy Vallejo och Xavier Macias Carmigianni (2).

2018 beslutade Lenin Moreno att slå igen portarna för SENAIN i tron att han skulle kunna undkomma sina smutsiga svartaffärer.

 

Presidentens Off-shore-företag

”El Ruso” stod för ett företag inom underrättelsebranschen, inte bara i Ecuador utan i flera andra latinamerikanska länder. Det verkade i underrättelsevärlden och dess kontraspionage. Enligt reportrarna i La Posta är företaget som företräds av ”El Ruso” ett av de mest framgångsrika företagen inom branschen i Latinamerika. Ägaren sägs vara av spansk-argentinskt ursprung. Men han har en mängd olika identiteter, som personer inom denna bransch ska ha, skulle förmodligen James Bond sagt, med ett klurigt ansiktsuttryck.

President Moreno vet att den ecuadorianska underrättelsetjänsten känner väl till hans och broderns Off-shore-företag `INA INVESTMENT CORP´ i den lilla centralamerikanska nationen och skatteparadiset Belize, grundat i all hemlighet 2012.

Det blev senare uppkomsten till skandalen ”Ina Papers”.

Enligt La Posta är det ”El Ruso” som filtrerar vad de vet (3)

”INA” är förkortningen för Lenin Morenos tre döttrar; IrINA, CarINA och CristINA. President Moreno förnekade så klart all kännedom om skattesmitarföretagen, sammanlagt nästan ett dussin.

Morenos kanal för att få tillgång till pengarna var bulvanen och hans närmaste vän, Xavier Macias Carmignani. Denne skyltade utåt som ”företagsledaren”. Men i styrelsen återfanns Morenos hustru, Rocío González.



Twitter från Wikileaks

Var kommer då vår svenske landsman OLA BINI in i denna labyrint av namn, företag och konstellationer?

När WikiLeaks ”åter-twittrade” ett Twitter om ”INA-Papers”, som innehöll synnerligen känsliga och personliga uppgifter om Lenin Moreno och hans företag, kom den svenske dataoperatören in i bilden.

– Dessa uppgifter om ”INA-Papers” hade tagits fram av ”El Ruso”. De byggde huvudsakligen på de avlyssningar underrättelsetjänsten hade gjort av telefonsamtal, e-poster och andra kommunikationer mellan Lenin Moreno, hans hustru och Xavier Macias Carmignani, uppger La Posta.

Och när WikiLeaks, med miljoner mottagare, publicerade och spred nyheten den 25 juli 2019, samtidigt som Julian Assange befann sig på Ecuadors ambassad i London, slog nyheten ner som en bomb för Moreno & Co. Och för Ola Bini, även om han naturligtvis inte hade en aning om att han skulle få ”bära hundhuvudet” för Morenos maffia-affärer.

Den nya underrättelsetjänsten DGI (Dirección General de Inteligencia) i Ecuador gjorde en undersökning om vilka som besökte Julian Assange på ambassaden i London. Den fann att Ola Bini och den tyske dataoperatören Andrew Muller fanns bland besökarna.

Vilken är DGI:s slutsats?

Jo, att Ola Bini i själva verket är ”El Ruso”. Motivet skulle vara hans besök hos Assange i London och hans sammankomster med Muller, bland annat i konferenser arrangerade av Centro de Autonomia Digital (CAD) samt att Bini bor i Ecuador.

 

”Ministern behöver syndabockar”!

Jorge Acosta var Morenos och DGI:s chef. Han såg Ola Bini som ”Hackern som hackade presidentens privata kommunikationer” och plockade fram dessa för Moreno oerhört känsliga uppgifter om att självaste presidenten skulle vara Republikens främste skattesmitare”! Bini är ”El Ruso”, hävade Acosta!

Patricio Pazmiño var vice inrikesminister och kallade till ett möte där han pekade ut Ola Bino som ”El Ruso”. Francisco Savedra, en före det agent i DGI dementerade Pazmiños påstående och sa att alla i det f.d. SENAIN vet vem som är ”El Ruso”.

På detta möte deltog ytterligare tre högt uppsatta i SENAIN och DGI; Paul Lopez, (ex subdirector de SENAIN), Jorge Cortez, (ex director de SENAIN) som var den ende som fysiskt kände ”El Ruso” och Mauro Vargas, (subdirector DGI), överste och nummer 2 som blev general och nu är Nummer 1 inom underrättelsetjänsten.

”Mauro Vargas insisterade fem gånger på att Ola Bini skulle vara ”El Ruso” men de övriga, med erfarenheter av denne dementerade, säger en av de tre journalisterna i La Posta.

”Men ministern behöver syndabockar”! sa Vargas. Men förgäves.

La Posta understryker att deras video och uppgifter i dag bygger på samtal med fyra av de sex som var närvarande på mötet. De fyra är nu beredda att vittna inför åklagaren, om denna vill höra dom. Hittills har åklagaren och den förste domaren i fallet (hon avsattes i mitten av juli).


Ola Bini svarar på pressens frågor.




Bini utpekades som ”RYSSEN”

Men trots det anhölls Bini och utpekades som ”RYSSEN” men, som det visade sig, var han SVENSK.

Generalen och Ecuadors underrättelsechef, utnämnd av president Moreno samt tre av Morenos närmaste ministrar sammanträdde och fattade beslutet att peka ut Ola Bini som den förskräcklige och fruktade ”El Ruso”, Ryssen!

Maria Paula Romo, inrikesminister sammankallade till en presskonferens den 12 juli 2019 där hon uppgav att Julian Assanges asyl på ambassaden i London hade gått till ända och att underrättelsetjänsten hade avslöjat två ryska `hackers´, som hotat Ecuadors nationella säkerhet och ville störta regeringen Lenin Moreno.

Dessa `hackers´ var varken två och än mindre ryssar utan en (1) med svenskt medborgarskap och född i Sverige, Ola Bini.

Ett mystiskt telefonsamtal

Samtidigt med att den kvinnliga inrikesministern hetsade upp de nationalistiska känslorna i Ecuador ringde en anonym person in till ”Marco” till ”1-800-CRIME”, ett telefonnummer dit folk kan ringa in tips till polis och myndigheter. I det samtalet sa den så kallade ”Marco” att han kände till att Bini arbetade med WikiLeaks, att han var en vän till Assange och att han just i den stunden var på väg att lämna Ecuador med flyg till Japan.

Det här förmodade samtalet är det som aktiverar hela åklagarmyndigheten. Och det fungerar som ytterligare en förevändning för att arrestera Ola Bini. Men samtalet och ”beviset” har aldrig existerat.

Bini greps på huvudstaden Quitos internationella flygplats samtidigt som Julian Assange släpas ut från Ecuadors ambassad i London.

Carlos Soria, Binis advokat, begärde en kopia av det inspelade samtalet, vilket är obligatoriskt att överlämna till advokaten, enligt ecuadoriansk lag. Men polisen uppgav att det var omöjligt att få tillgång till konversationen eftersom ”just den dagen fungerade inte den tekniska apparaturen”. Men efter att advokaterna hade begärt en certifiering från samma institution sa tjänstemännen att ”utrustningen fungerade den dagen”.

Det var med andra ett ”Falso Positivo”, False Flag.

 

Samma underrättelsechefer är tillbaka

I dag är Jorge Acosta tillbaka med regeringen Guillermo Lasso, Morenos efterträdare. Acosta är före det svåger till president Lasso och via denne är han tillbaka i CIES (El Centro de Inteligencia Estratégica), den Strategiska Underrättelsetjänsten i Ecuador.

Jorge Acosta deltog i den politiska häxjakten mot Ola Bini och Julian Assange. Nu är han också personlig rådgivare till president Guillermo Lasso, som visste att Acosta var ansvarig för fallet Ola Bini, en av de största rättsskandalerna som Ecuador genomgått i modern tid. Men nu orienterar Acosta republikens president. Hur är det möjligt, frågar sig kollegorna på La Posta.

Men Acosta är inte ensam om att vara tillbaka i rampljuset i korruptionens Ecuador.

Mauro Vargas, som var vicedirektör för DGI under Lenin Moreno är nu högste boss för Ecuadors underrättelsetjänst under president Lasso.

Den förre presidenten Lenin Moreno lämnade Ecuador strax innan La Posta publicerade sanningen och bakgrunden i dag till varför Ola Bini arresterades. Moreno befinner sig nu i USA. Frågan är hur mycket avkastning hans företag inom koncernen ”INA-Papers” ger från skatteparadiset Belize?

 

Läs mer:

torsdag 15 juli 2021

Ecuador: Domaren i målet mot den svenske programmeraren Ola Bini separeras från målet. Anklagelserna fragmenteras en efter en!
https://ecuadordickemasve.blogspot.com/2021/07/ecuador-domaren-i-malet-mot-den-svenske.html

 

lördag 13 februari 2021

Ecuador: En oblyg inblandning från Colombias riksåklagare som landat i valets Ecuador och vill repetera ”gerillaspöket”!
https://ecuadordickemasve.blogspot.com/2021/02/ecuador-en-oblyg-inblandning-fran.html

 

 

 


torsdag 15 juli 2021

Ecuador: Domaren i målet mot den svenske programmeraren Ola Bini separeras från målet. Anklagelserna fragmenteras en efter en!

Ola Bini har vunnit en första delseger genom att domaren i skådeprocessen mot honom har separerats från målet.

 


Ecuador: Domaren i målet mot den svenske programmeraren Ola Bini separeras från målet. Anklagelserna fragmenteras en efter en!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2021-07-15 / Domaren Yadira Proaño separerades i dag från målet mot Ola Bini, den svenske programmeraren och vän till Julian Assange. Den 29 juni i år påstod försvaret att det förekommit ”procedurbedrägeri” och avvisade anklagelserna om ”icke-samtyckt tillgång till ett datorsystem”.

Binis försvarsadvokat Carlos Soria sa till nyhetsbyrån EFE i dag torsdag att domare Proaños separering från målet inträffade på grund av att de ecuadorianska rättsliga myndigheterna accepterade försvarets anklagelser om att domaren hade ”kränkt Ola Binis mänskliga och konstitutionella rättigheter”.

Ett annat skäl är att domaren Proaño hade förhalat hela rättsprocessen mot Bini till den grad att försvaret den 22 juni 2021 lämnade in en klagan med kravet om att starta rättegången. En timme senare kallade domaren till rättegångsförhandlingar den 29 juni. Då hade det gått sex månader efter att hon hade uppskjutit den senaste förhandlingen, den 20 december 2020, som uppsköts ”på obestämd tid”! Sammanlagt hade domaren uppskjutit rättsprocessen mot den svenske programmeraren fem gånger.

 

USA pressar för Assange

I botten handlar det om storpolitik. Den förre USA-allierade presidenten Lenin Moreno bad den brittiska polisen att kasta ut Julian Assange från Ecuadors ambassad i London, trots att han hade fått både ecuadorianskt medborgarskap som uppehållstillstånd av den tidigare president Rafael Correa. Denne blev totallurad av Moreno som hade varit en lojal vicepresident till Correa och tack vare Correas öppna stöd till Moreno vid valet 2016, valdes Lenin Moreno till president.

Men nästan omedelbart gjorde han omstrukturering i den ecuadorianska rättsapparaten och denna igångsatte å sin sida en rättsprocess mot Lenin Morenos vicepresident, Jorge Glas, som fängslades och dömdes till sex års fängelse för påstådd korruption aldrig leddes i bevis. I botten handlade det om att Jorge Glas stod i vägen politiskt för Lenin Moreno. Han var en av Rafael Correa mest framstående och skickligaste minister.


Donald Trumps vicepresident Mike Pence tar emot Lenin Moreno som var en statschef totalt underordnad USA:s utrikespolitik.


Ola Bini grips samtidigt med Assange

Och det var den rättsapparaten som, samtidigt som Assange greps av brittisk polis i London, inledde en rättsprocess mot Ola Bini. Han greps på Quitos internationella flygplats när han var på väg att ta ett plan till Japan.

Kopplingen Assange-Bini blev nästan ett ”avgörande bevis” för Binis påstådda brott, att ha hackat sig in i det ecuadorianska utrikesdepartementets, det statliga oljebolaget PetroEcuadors och den hemliga underrättelsetjänstens (Senain) arkiv.

 

Assange i kulisserna och CIA skuggar

Den USA-allierade president Lenin Moreno kryddade i en intervju med CNN på med att Bini även hade hackat presidentpalatsets och Morenos privata kommunikationer. Han uppgav också till journalisten Patricia Janot (CNN) att Ola Bini var personlig vän med Julian Assange som Moreno påstod att Bini hade träffat flera gånger på ambassaden i London.

Insinuationerna om att det var Julian Assange som hade gett Bini uppgiften om att hacka de nämnda institutionerna och självaste presidenten för att sondera om hur staten Ecuador tänkte agera i fallet Assange, växte sakta fram som ett fantasifullt motiv. Det är heller ingen tvekan om att CIA pressade de ecuadorianska myndigheterna med det självklara målet att försämra utsikterna för Julian Assange att överleva en deportering från Storbritannien till USA och via ”Guilt by Associations”, dra med sig även vännen Ola Bini i fallet.

 

Ändrade åtalspunkter

Den 20 juni 2019, efter 71 dagars arrest, släpptes Bini och han gavs chansen att försvara sig i frihet mot anklagelserna om ”intrång i regeringens informationssystem”. Åklagaren ändrade också åtalspunkten till ”Obehörig åtkomst till ett datorsystem”, ett brott som kan ge mellan 3-5 års fängelse.

Carlos Soria, Binis advokat sa i en intervju i slutet av juni i år till RT att fallet Ola Bini har en politisk koppling med fallet Julian Assange.

– Det blev ett verktyg för den aktuella politiska makten (Lenin Moreno) för att rättfärdiga åtgärder som utfördes samma dag (11 april 2019) i arresteringen av Assange.

 

"Quito tillämpar Londons principer om utpressning mot en försvarslös Assange"!


Ett mystiskt telefonsamtal

Soria anser att det har begåtts direkta tjänstefel och att det hela är en politisk process som påstås ha sin bakgrund i ett telefonsamtal som ska ha gjorts anonymt av en ”Marco” till ”1-800-CRIME”, ett telefonnummer dit folk kan ringa in tips till polis och myndigheter. I det samtalet säger den så kallade ”Marco” att han känner till att Bini arbetade med WikiLeaks, att han var en vän till Assange och var på väg att lämna landet. Men dessa uppgifter, säger advokat Soria, ”utgör inget brott”.

– Det här förmodade samtalet är det som aktiverar hela åklagarmyndigheten. Och de genomför operationen för att gripa Ola Bini. Men samtalet och ”beviset” har aldrig existerat, säger Soria.

Hur kan advokaten påstå att ”beviset” inte existerar?

 

Bandmaskinen fungerade inte. . .

När Soria begärde en kopia av det inspelade samtalet, vilket är obligatoriskt att överlämna till advokaten enligt ecuadoriansk lag, uppgav polisen att det var omöjligt att få tillgång till konversationen eftersom ”just den dagen fungerade inte den tekniska apparaturen”. Men efter att advokaterna hade begärt en certifiering från den samma institutionen sa tjänstemännen att ”utrustningen fungerade den dagen”.

Soria understryker att alla personer som har haft koppling till fallet Ola bör utredas och betala för att ha skapat denna typ av falska bevis för att kunna gripa Ola Bini. Enligt Sorias kriterier bör ansvaret falla ”från den högsta politiska figuren (d.v.s. Lenin Moreno) till den lägsta administrativa personen som lånade ut sig till detta bedrägeri”!

 

Binis ”brott”

Och en av dem som deltagit i bedrägeriet mot Ola Bini är domaren. För det enda ”brottet” Bini har gjort är att vara Julian Assanges vän och dessutom en skicklig kille inom datavärlden.

Ola Binis advokat hoppas nu att ”så snart som möjligt”, om tre eller fyra dagar, få namnet på den nya domaren som kommer att ta ansvar för rättsmålet.

https://www.eluniverso.com/noticias/ecuador/jueza-es-separada-del-caso-contra-sueco-ola-bini-en-ecuador-nota/

 


torsdag 18 februari 2021

Står ECUADOR inför en ny `Bolivia-kupp´?

 

Står Ecuador inför förberedelser till en
statskupp, organiserad av USA;s tjänstehjon,
OEA, likt den i Bolivia 2019?

FOTO: DICK EMANUELSSON.





Står ECUADOR inför en ny `Bolivia-kupp´?

 

AV DICK EMANUELSSON

 

I Bolivia gick generalsekreteraren för de Amerikanska Staternas Organisation (OAS), Luis Almagro ut redan samma dag som valet den 20 oktober 2019 och hävdade att valet var fullt av oegentligheter. Några dagar anklagade Almagro den sittande presidenten Evo Morales för att ha förberett en statskupp genom att ha begått valfusk. Två veckor senare störtades Morales. Men ett år senare, när kuppmännen genomförde ett nytt val vann Morales´ parti med 55 procent!


Nu går spekulationerna om att Almagro och USA förbereder en ny statskupp mot Ecuador genom att förhindra den segrande kandidaten i första valomgången, Andres Arauz att delta i den andra valomgången med förevändningen och Fakenewsen att Arauz skulle ha fått ett "lån" av den colombianska ELN-gerillan. Samma sak hävdade samma krafter 2009, men mot Rafael Correa som då skulle ha fått tusentals dollar från FARC-gerillan.


Rubriken ovan är från Alainetskribenten Fabrizio Casaris analys av händelseutvecklingen efter den första valomgången i Ecuador den 7 februari.

 

Medierna har knappt ägnat en rad åt segraren i valet, ANDRES ARAUZ, från det progressiva UNES som med stöd av den förre presidenten Rafael Correa vann den första valomgången med nära 33 procent medan förlorarna, bankiren och högermannen GUILLERMO LASSO och advokaten och universitetsprofessorn YAKU PEREZ (f.d. Carlos Arnulfo) fick vardera drygt 19 procent, med några promilles övervikt för bankiren.

 

 

 

OCH DET ÄR JUST FÖRLORARNAS PINSAMMA SPEL inför öppen ridå som tagit åt sig rubrikerna. Innan vallokalerna hade stängt anklagade Perez Valtribunalen (CNE) för att den hade genomfört ett valfusk, för advokaten visste om att han ledde med 40 procent och Lasso kom 2:a medan Arauz kom på först tredje plats. Märkligt, för Valtribunalens ordförande, en före detta konsult inom den USA-kontrollerade Världsbanken är medlem i samma parti som Perez, Pachakutik [1] och en skoningslös motståndare till den förre presidenten Rafael Correa.

 

Därför, när Lasso gick om Perez och Arauz gick om både Perez och Lasso med dryga 13 procent, fick Pachakutiks kandidat ”franska nerver” och begärde en omräkning av 100 % av rösterna i provinsen Guayas och 50 % av rösterna i 16 andra provinser. Lasso har sin bastion i Guayas men det var Arauz som vann där.

 

Medierna uppmärksammade på onsdagen att överenskommelsen mellan förlorarna i första valomgången skapade starka motsättningar.



 

PEREZ HADE 2017 GETT sitt politiska stöd till Lasso i den andra valomgången mot Lenin Moreno. Men Lasso, denne extreme nyliberal och allierad med det transnationella energikapitalet, hade innan valet i år gett sitt löfte om stöd till Perez i den andra valomgången i händelse av att Perez skulle vinna i den första.

 

Och nu bjöd Perez in Lasso till överläggningar för att de bägge skulle göra upp om en omräkning av rösterna enligt Perez´ förslag, en inbjudan som Lasso först tackade ja till.

 

Men sedan skar det sig när omräkningen av rösterna i Lassos egen hemprovins Guayas hade slutförts. Den visade att Arauz´ kandidater till Nationalförsamlingen fick ytterligare 40.000 röster och ett nytt mandat medan högern förlorade ett mandat. Perez fick varken hackat eller malet och något valfusk i presidentvalet kunde inte ens advokat Carlos Arnulfo ”Yaku” Perez registrera.

 

Klasshat och rasism. Vad förenar de två?

 

Fabrizio Casaris menar att ”det är värdelöst att tänka på att förena högern: i politiken gör 1+1 inte 2 och ännu mindre i Latinamerika, där den nationella, rasistiska och klasshatande bourgeoisien inte förenar sig med ett parti som självutnämner sig att tillhöra ursprungsbefolkningarna. Till och med tanken att besegra vänstern och fortsätta Morenos smutsiga arbete är inte heller tillräckligt attraktivt för medelväljarna. Tvärtom kunde en del av väljarna som lurades av Pérez välja Arauz och Carballo istället för att lägga sin röst på Lasso”.

 

Igår, den 16 februari meddelade Pachakutikmedlemmen Shiram Diana Atamaint Wamputsar, tillika ordförande för CNE, Ecuadors Valtribunal att CNE inte skulle genomföra en kontrollräkning av rösterna så som Perez hade önskat och Lasso först accepterat men sedan dragit tillbaka sitt stöd. Diana Atamaint fick inte majoritet inom CNE för kravet på omräkning.

 

Därmed är cirkusen och förvirringen total.

 

Eller är den det?


Valtribunalens ordförande, Diana Atamaint, också medlem i Yaku Perez´ parti Pachakutik och med bakgrund i Världsbanken.


 

OAS träder in på arenan

 

Kanske det är så att såväl Lasso, Perez, instruerade av USA:s ”kolonialministerium”, som han döpte OAS till, Che Guevara har fått nya order. För det är uppenbart att den andra valomgångens segrare heter Andres Arauz. Det vill säga om Arauz tillåts ställa upp.

 

”Inför ett tillkännagivet nederlag kläcker högerkanten, instruerad av USA: s ambassad i Quito, sina subversiva planer. Det första försöket att ogiltigförklara valet bygger på hypotetiskt bedrägeri. Inte ett enda bevis för valfusk har framlagts. Men vänstern måste anklagas för att ha riggat rösterna. Men hur gör man det om den tekniska organisationen av omröstningen och CNE är i händerna på den avgående högerregeringen? Svårt problem att lösa”, menar Fabrizio Casaris.

 

Colombia träder in på arenan

 

Tidigare har Rafael Correa förhindrats att ställa i valet. Nu förbereder, anser inte bara Fabrizio Casaris utan även Colombias förre liberale president ERNESTO SAMPER och praktiskt taget hela den demokratiska rörelsen i Colombia en Fakenews, med hjälp av Colombias riksåklagare, FRANCISCO BARBOSA och dennes ecuadorianske kollega, DIANA SALAZAR.

 

Den senare är en intim vän till Colombias Alvaro Uribe, paramilitärens Gudfader och ”Nr. 82” på Pablo Escobars lista av 105 personer i Medellinkartellen, enligt en konfidentiell undersökning utförd av USA:s försvarsdepartement i mars 1991 och offentliggjord av Newsweek 2001.

 

Barbosa, betraktad som fascist i Colombia löser inte ens 3-4 % av morden på den colombianska folkrörelsens representanter som mördas nästan dagligen. Men Barbosa reser till Ecuador, så här inför den andra valomgången den 11 april, för att lägga fram ”bevis” för hur en regional ELN-chef ska ha erbjudit Andres Arauz 82.000 dollar för att späda på dennes valkampanj.


Francisco Barbosa och Diana Salazar, riksåklagare för Colombia respektive Ecuador. Planen är att presentera sin Fakenews om att den segrande vänsterkandidaten i presidentvalet i Ecuador, Andres Arauz, ska ha tagit emot i "lån" 82.000 dollar av en regional tredjeman i den colombianska ELN-gerillan, en uppgift som till och med den förre liberale presidenten i Colombia, ERNESTO SAMPER betraktar som ett cyniskt inhopp och lögn i den ecuadorianska valrörelsen till stöd för USA:s två kandidater.



Se även: se https://ecuadordickemasve.blogspot.com/2021/02/ecuador-en-oblyg-inblandning-fran.html

 

Fabrizio Casaris:

 

Det ”Colombianska Gerillaspöket”

 

”Och här kommer planens tredje fas. Diana Salazar, den skandalösa åklagaren för den ecuadorianska republiken, begärde omedelbart från Colombia handlingar och dokument som bekräftade de falska nyheterna som hade läckt ut i pressen och som konverterades till en rättslig process. Salazar valdes av Lenin Moreno-regeringen och är en av de viktigaste aktörerna i de rättsliga planerna mot vänstern, liksom att vara en erkänd anhängare av Lasso”.

 

”Vem är Barbosa? Han är verkligen inte en gigant i juridiken. Men han är en personlig vän till Trump och mycket nära den tidigare presidenten Uribe, en välkänd chef för narkotikahandel och de colombianska fascistiska paramilitärerna. Barbosa har blivit känd för att förneka det systematiska mordet på sociala ledare och tidigare gerillasoldater av paramilitärer när han var presidentrådgivare för mänskliga rättigheter och internationella frågor. Kort sagt, en branschanställd i produktion av False Flags. Han och Salazar gör ett bra radarpar av diskvalificerare och diskvalificatorer”, dundrar Fabrizio Casaris.

 

ELN dementerar all inblandning

 

Igår kväll intervjuades Pablo Beltran, ELN-gerillans chefsförhandlare som förnekade all inblandning från den colombianska gerillans sida i valets Ecuador, oavsett vilken av kandidaterna det handlar om. En skjuten gerillaledare på en regional tredje nivå har inga som helst befogenheter att ta internationella kontakter, än mindre erbjuda tusentals dollar i ”lån”, en absurd tanke som är producerad av USA med hjälp av colombiansk militär underrättelsetjänst och verkställds av två åklagare som lånar ut sin påstådda yrkesheder.

 

Också den ecuadorianska vänsterns kandidat, Andres Arauz förnekar något som helst samröre med ELN.

 

Fabrizio Casaris menar att vad vi står inför i Ecuador är ett nytt försök att upprepa statskupperna i Brasilien, Bolivia eller Argentina och Rafael Correa i Ecuador.

 

”Efter valen i Mexiko, Argentina, Bolivia och Nicaragua skulle införlivandet av Ecuador (i det progressiva latinamerikanska lägret) förändra maktbalansen inom OAS som för närvarande är gynnsam för USA. Almagro som ordförande vacklar efter hans stöd till statskuppen i Bolivia och kan inte hänge sig åt en annan skandalös tjänst om han inte vill se OAS falla sönder och fragmenteras, en organism så nödvändig för Washingtons kontroll över den amerikanska kontinenten”, sammanfattar skribenten från Alainet.

 

[1] Wikipedia: Diana Atamaint
https://es.wikipedia.org/wiki/Diana_Atamaint

 


"FAKEN" som det colombianska magasinet publicerade och som en ecuadoriansk ornitolog avslöjade; ett gäng skogsväktare eller liknande talar bara några dagar innan den första valomgången i Ecuador att de tre tillhör ELN-gerillan i Colombia och stöder Andres Arauz. Montaget var så dåligt gjort att få medier, trots att de är blinda motståndare till den förre presidenten Rafael Correa, avstod från att publicera nyheten. Faken var för magstark!


 

Ecuador, another Bolivia?


By Fabrizio Casari / La Primerísima

 

A leopard cannot change its spots. This is how the story of the umpteenth new coup attempt in Latin America could begin, starting with this old and never denied saying. The setting is Ecuador, an energy power in the Southern Cone, which after having suffered for five long years from the government of Lenin Moreno, a traitor who was elected by the left while secretly obeying the CIA office in Quito, now seems to have to suffer even the shameful shame of a coup d'état according to the Bolivian model. That is, the disavowal of the electoral result and the affirmation of a government never elected but decided by the OAS and the United States.

The facts are clear and so are the intentions. A week ago the first round of the presidential and parliamentary elections was held in the Andean country. The winner was the couple formed by Andrés Arauz and Carlos Rebascall, candidates of the progressive alliance inspired by former president Rafael Correa and his policy of good living that transformed Ecuador from a clot of slavery to a free country, from an American colony to an independent nation. The advantage of the Arauz-Rabascall pair is more than 10 points over the second classified, that is, Yaku Pérez and Guillermo Lasso. The first is a false indigenous party led by a false ecologist, which was formed in the United States rather than with the struggles for land and in the non-indigenous NDI (National International Democracy, a branch of the NED, in turn an arm of the CIA).

Lasso, on the other hand, is another phenotype: white, upper-class, banker, he answers to the large US energy corporations and to banks, both national and international. He identifies with Lenin Moreno who, for his services, has already collected $ 43 million that he is preparing to enjoy under the Miami sun.

The two - Pérez and Lasso - despite appearances, are actually colleagues, having the common project of preventing the return of the left swindled by Moreno and firmly keeping Ecuador in the role of supplier of the US military bases, food and energy and, above all, to confirm the role of a potential bridgehead for the aggression against Venezuela. Ecuador, in fact, if it is governed by the left, could break the energy siege against Venezuela, while governed by the right it could flank Colombia and close an Amazonian clamp against Caracas, if necessary. Whether it succeeds or not is something else, but having Quito politically positioned to favor the United States wind both in the OAS and in the dispute between Venezuela and the military servitude of the Army is not an unimportant detail.

The matter gets serious

The problem, however, is that the Ecuadorian left is strong and gets more than 38% of the votes, two percent less than necessary to win in the first round. So we go to the second round but with each of the two, Lasso and Pérez, without reaching 20%, that is, with a difference of 12 points. It is useless to think of uniting the right: in politics one plus one does not make two and less in Latin America, where the national, racist and classist bourgeoisie, does not unite with a party that calls itself indigenous. Even the idea of ​​defeating the left and continuing Moreno's dirty work could not be attractive enough to the middle electorate; on the contrary, some of the voters deceived by Pérez, instead of going with Lasso, could elect Arauz and Carballo.

Faced with an announced defeat, the right wing, instructed by the United States embassy in Quito, hatches subversive plans. The first attempt to annul the vote is based on hypothetical fraud. Not a single one has been proven, however the left must be accused of having rigged the votes. But how to do it if the technical organization of the vote and the CNE are in the hands of the outgoing right-wing government? Difficult problem to solve.

The international intrigue is beginning to take shape and the contribution of the OAS is sought, which at this point has dedicated itself to rigging the elections where the left-wing parties are victorious. If in Bolivia the OAS supported the request of the extreme right not to recognize the victory of Evo Morales in the first round, in Ecuador it assumed a more discreet role in packaging the disgusting package. He participated in the meetings that the CEN - happily violating article 138 of the electoral law - organized with the two parties that came after Arauz to decide together the order of arrival of the losers. The other 14 parties participating in the vote were not invited, but it is not a question of institutional etiquette; the objective was to evaluate, in intimacy with the right, all possible options.

But the numbers are hard in the head and the requested recount turns out to be a boomerang: Arauz and Rabascall's list 1 recovers 40,000 votes with which one more deputy is assigned to the left and one less to the right. So much so that yesterday Lasso declared that he did not want to continue with the count and that he wanted to go to the second round as a candidate for Arauz. The fraud operation failed, the alliances operation also.

The question then is: how to avoid that those twelve points of distance with the left turn into the tombstone of the right in the second round? If at the electoral level it is difficult, if not impossible, a ploy must be found that prevents the winners from winning and the losers from losing. And so, since preventing Correa from presenting himself with false charges was not enough, the only certainty of defeating the left is to prevent him from presenting himself. In short, reproduce the maneuver that was made with Correa, but this time targeting the two candidates who replaced him. And here comes the plan that has been prepared for several months, kept as a reserve weapon in case a plan B is necessary.

The new trap

The story is manufactured by the United States and Colombian Intelligence and a Colombian magazine - Semana - is responsible for launching it. It is said, without any proof, that "proof" appears from the computer of a Colombian guerrilla leader that the ELN (Army of National Liberation) had given $ 82,000 to the candidate of the left as aid for the electoral campaign. The blatant goal is to unite the Ecuadorian progressive alliance with the Colombian guerrilla. There is a lot of nonsense in this fabrication and it is worth telling.

In the first place, the ELN does not even have sufficient resources for its survival, so it is difficult to imagine it generously bleeding others; even more so for the electoral campaign in Ecuador, where $ 82,000 would hardly be enough for buckets, glue and posters. And it is surprising how the famous "discovery" of the links between the Colombian guerrilla and the Ecuadorian left occurs only when the latter is about to win the ballot. In short, the lack of credibility of the news and the associated timing seem like two sides of a cheap hoax, typical of the inventors of "false positives."

And here comes the third phase of the plan. Diana Salazar, the scandalous prosecutor of the Ecuadorian Republic, immediately requested from Colombia files and documents that confirmed the false news that had been leaked in the press, turning false news into a judicial process. Salazar was elected by the Lenin Moreno government and is one of the main actors in the judicial plots against the left, as well as being a recognized supporter of Lasso. His anguished request reaches Bogotá, and the person who receives it with assiduous request is the Attorney General of Colombia, Francisco Barbosa. Who is Barbosa? He is certainly not a giant of the law, but he is a personal friend of Trump and very close to former President Uribe, a well-known head of drug trafficking and the Colombian fascist paramilitaries. Barbosa has become famous for denying the systematic murder of social leaders and former guerrillas by paramilitaries when he was a presidential advisor for human rights and international affairs. In short, an industry employee of false positives. He and Salazar make a good pair of disqualifiers and disqualifiers.

The candidate of the left, Arauz, has already denied any relationship with the ELN, which, for its part, has denied what was written by Semana at the request of the Colombian services. We are, therefore, before a vulgar and shameless attempt to try to inhibit the free exercise of the Ecuadorian popular vote through a judicial setup. A new page on Latin American lawfare. An automatic and monotone continuation of what has already been done in Brazil with Lula, in Argentina with Cristina Kirschner and with Rafael Correa himself in Ecuador.

Urge respect for the vote of Ecuadorians

Everyone is called to accept the democratic and electoral process in Ecuador. The left and international organizations cannot assist in the attempt to steal votes, in the sanctification of a process that only legitimizes the elections when the right wins. The fact that the instruments that they have invented and that they have identified as alternatives to guerrilla warfare do not lean in their favor only indicates the vertical crisis of a right wing with no ideas other than the increase in the social gap between the ultra few. -rich and the many ultra-poor.

However, the economic situation offers no foolproof refuge. The United States cannot inaugurate the presidency of Biden with a coup, even if it is disguised, and the OAS itself must be cautious: although after Mexico, Argentina, Bolivia and Nicaragua, the incorporation of Ecuador would alter the balance of power within the OAS that Currently he is favorable to the United States, Almagro's chair is wavering after his support for the coup in Bolivia and he cannot afford another scandalous performance if he does not want to see the organization so necessary for Washington's control over the American continent disintegrate.

The second electoral round will take place on April 11, assuming that the fake news from the right directed by the United States embassy in Quito will find ears in the country and internationally quick to understand the noise of sabers and unwilling to give credit to the impudence of a system whose own rites are tight, which has lost any margin of tolerance for popular judgment. That, however, like divine punishment, is slow, but sooner or later it comes.

 

…….

 

 

……………

Ecuador, ¿otra Bolivia?

Fabrizio Casari/ La Radio La Primerisima,15 de febrero de 2021

 

Un leopardo no puede cambiar sus manchas. Así podría comenzar la historia del enésimo nuevo intento de golpe de Estado en América Latina, a partir de este antiguo y nunca desmentido dicho. El escenario es Ecuador, potencia energética del Cono Sur, que después de haber sufrido durante cinco largos años el gobierno de Lenin Moreno, un traidor que fue elegido por la izquierda mientras obedecía secretamente a la oficina de la CIA en Quito, ahora parece tener que sufrir incluso la vergonzosa vergüenza de un golpe de Estado según el modelo boliviano. Es decir, la desautorización del resultado electoral y la afirmación de un gobierno nunca elegido sino decidido por la OEA y los Estados Unidos.

 

Los hechos son claros y las intenciones también. Hace una semana se celebró la primera vuelta de las elecciones presidenciales y parlamentarias en el país andino. La ganadora fue la pareja formada por ANDRÉS ARAUZ y CARLOS REBASCALL, candidatos de la alianza progresista inspirada en el ex presidente Rafael Correa y su política de buen vivir que transformó a Ecuador de un coágulo de esclavitud a un país libre, de una colonia estadounidense a una nación independiente. La ventaja de la pareja Arauz-Rabascall es de más de 10 puntos sobre los segundos clasificados, es decir, Yaku Pérez y Guillermo Lasso.

 

El primero es un falso partido indígena dirigido por un falso ecologista, que más que con las luchas por la tierra se formó en los EE.UU. y en la nada indígena NDI (National International Democracy), una rama de la NED, a su vez un brazo de la CIA). Enemigo acérrimo de los gobiernos progresistas de todo el continente y amigo entrañable de todos los regímenes como el de Añez, que mantuvo secuestrada a Bolivia durante más de un año.

 

Pérez ha jugado su campaña con el único objetivo de robar votos a la izquierda, haciéndose pasar por progresista y defensor de los indígenas (hacia los que, sin embargo, su partido utiliza métodos criminales para obligarlos a obedecer a Pérez).

 

LASSO, EN CAMBIO, es otro fenotipo: blanco, de clase alta, banquero, responde ante las grandes corporaciones energéticas estadounidenses y ante los bancos, tanto nacionales como internacionales. Se identifica con Lenin Moreno que, por sus servicios, ya ha cobrado 43 millones de dólares que se dispone a disfrutar bajo el sol de Miami.

 

LOS DOS – PÉREZ y LASSO, a pesar de las apariencias, son en realidad colegas, teniendo el proyecto común de impedir el regreso de la izquierda estafada por Moreno y de mantener firmemente a Ecuador en el papel de proveedor de EEUU de bases militares, alimentos y energía y, sobre todo, de confirmar el papel de potencial cabeza de puente para la agresión a Venezuela. Ecuador, de hecho, si es gobernado por la izquierda podría romper el cerco energético contra Venezuela, mientras que gobernado por la derecha podría flanquear a Colombia y cerrar una pinza amazónica contra Caracas, si fuera necesario. Que lo logre o no es otra cosa, pero tener a Quito posicionado políticamente para favorecer el viento de Estados Unidos tanto en la OEA como en la disputa entre Venezuela y la servidumbre militar del Ejército no es un detalle sin importancia.

 

El asunto se vuelve serio

 

El problema, sin embargo, es que la izquierda ecuatoriana es fuerte y obtiene más del 33 % de los votos, siete por ciento menos de los necesarios para ganar en la primera vuelta. Así que pasamos a la segunda vuelta pero con cada uno de los dos, Lasso y Pérez, sin llegar al 20%, es decir, con 13 puntos de diferencia. Es inútil pensar en unir a la derecha: en política uno más uno no hace dos y menos en América Latina, donde la burguesía nacional, racista y clasista, no se une con un partido que se autodenomina indígena. Ni siquiera la idea de vencer a la izquierda y continuar el trabajo sucio de Moreno podría ser lo suficientemente atractiva para el electorado medio; por el contrario, algunos de los votantes engañados por Pérez, en lugar de ir con Lasso podrían elegir a Arauz y Carballo.

 

Ante una derrota anunciada, la derecha, instruida por la embajada de Estados Unidos en Quito, urde planes subversivos. El primer intento de anular el voto se basa en hipotéticos fraudes. No se ha demostrado ni una sola, sin embargo hay que acusar a la izquierda de haber amañado los votos. Pero, ¿cómo hacerlo si la organización técnica del voto y el CNE están en manos del gobierno de derecha saliente? Problemito dificil a resolver.

 

La intriga internacional empieza a tomar forma y se busca la contribución de la OEA, que a estas alturas se ha dedicado a amañar las elecciones allí donde los partidos de izquierda salen victoriosos. Si en Bolivia la OEA apoyó la petición de la ultraderecha de no reconocer la victoria de Evo Morales en la primera vuelta, en Ecuador asumió un papel más discreto en el empaquetamiento del asqueroso paquete. Participó en las reuniones que la CEN -violando alegremente el artículo 138 de la ley electoral – organizó con los dos partidos que venían detrás de Arauz para decidir juntos el orden de llegada de los perdedores. Los otros 14 partidos que participan en la votación no fueron invitados, pero no se trata de una cuestión de etiqueta institucional; el objetivo era evaluar, en la intimidad con la derecha, todas las opciones posibles. Contaron el 100% de los votos en la provincia del Guayas, así como el 50% de los votos en otras 16 provincias.

 

Pero los números son duros de cabeza y el recuento solicitado resulta ser un boomerang: la lista 1 de Arauz y Rabascall recupera 40.000 votos con lo que se asigna un diputado más a la izquierda y uno menos a la derecha. Tanto es así que ayer Lasso declaró que no quería seguir con el recuento y que quería ir a la segunda vuelta como aspirante a Arauz. La operación fraude fracasó, la operación alianzas también.

 

La pregunta entonces es: ¿cómo evitar que esos doce puntos de distancia con la izquierda se conviertan en la lápida de la derecha en la segunda vuelta? Si a nivel electoral es difícil, por no decir imposible, hay que encontrar una estratagema que impida que los ganadores ganen y los perdedores pierdan. Y así, dado que impedir que Correa se presente con cargos falsos no fue suficiente, la única certeza de vencer a la izquierda es impedir que se presente. En definitiva, reproducir la maniobra que se hizo con Correa, pero esta vez apuntando a los dos candidatos que le sustituyeron. Y aquí viene el plan que ha estado preparado durante varios meses, guardado como arma de reserva por si fuera necesario un plan B.

 

La nueva trampa

 

La historia es fabricada por los Estados Unidos y la Inteligencia colombiana y una revista colombiana – Semana – es la responsable de lanzarla. Se cuenta, sin prueba alguna, que desde el ordenador de un dirigente de la guerrilla colombiana aparece la “prueba” de que el ELN (Ejército de Liberación Nacional) habría entregado 82.000 dólares al candidato de la izquierda como ayuda para la campaña electoral. El objetivo descarado es unir la alianza progresista ecuatoriana con la guerrilla colombiana. Hay muchas tonterías en esta fabricación y vale la pena contarlas.

 

En primer lugar, el ELN no tiene ni siquiera recursos suficientes para su supervivencia, por lo que es difícil imaginarlo sangrando generosamente a otros; más aún para la campaña electoral en Ecuador, donde 82.000 dólares apenas alcanzarían para cubos, pegamento y carteles. Y es sorprendente cómo el famoso “descubrimiento” de los vínculos entre la guerrilla colombiana y la izquierda ecuatoriana se produce sólo cuando esta última está a punto de ganar el balotaje. En definitiva, la falta de credibilidad de la noticia y el momento asociado parecen las dos caras de un bulo barato, propio de los inventores de los “falsos positivos”.

 

Y aquí viene la tercera fase del plan. Diana Salazar, la escandalosa fiscal de la República ecuatoriana, solicitó inmediatamente a Colombia expedientes y documentos que confirmaban la falsa noticia que se había filtrado en la prensa, convirtiendo una falsa noticia en un proceso judicial. Salazar fue elegido por el gobierno de Lenin Moreno y es uno de los principales actores de las tramas judiciales contra la izquierda, además de ser un reconocido partidario de Lasso. Su angustiosa petición llega a Bogotá, y la persona que la recibe con asidua solicitud es el Fiscal General de Colombia, Francisco Barbosa. ¿Quién es Barbosa? Ciertamente no es un gigante de la ley, pero es amigo personal de Trump y muy cercano al ex presidente Uribe, reconocido jefe del narcotráfico y de los paramilitares fascistas colombianos. Barbosa se ha hecho famoso por negar el asesinato sistemático de líderes sociales y ex guerrilleros por parte de los paramilitares cuando era asesor presidencial para los derechos humanos y los asuntos internacionales. En resumen, un empleado de la industria de los falsos positivos. Él y Salazar hacen una buena pareja de descalificados y descalificadores.

 

El candidato de la izquierda, Arauz, ya ha negado cualquier relación con el ELN, que, por su parte, ha desmentido lo escrito por Semana a instancias de los servicios colombianos. Estamos, pues, ante un vulgar y descarado intento de intentar inhibir mediante un montaje judicial el libre ejercicio del voto popular ecuatoriano. Una nueva página del lawfare latinoamericano. Una continuación automática y monocorde de lo que ya se hizo en Brasil con Lula, en Argentina con Cristina Kirschner y con el propio Rafael Correa en Ecuador.

 

Urge respeto al voto de los ecuatorianos

 

Todo el mundo está llamado a aceptar el proceso democrático y electoral en Ecuador. La izquierda y los organismos internacionales no pueden asistir al intento de robo de votos, a la santificación de un proceso que sólo legitima las elecciones cuando gana la derecha. El hecho de que no se inclinen a su favor los instrumentos que ellos mismos han inventado y que han señalado como alternativas a la guerra de guerrillas sólo indica la crisis vertical de una derecha sin más ideas que el aumento de la brecha social entre los pocos ultra-ricos y los muchos ultra-pobres.

 

Sin embargo, la situación económica no ofrece ningún refugio infalible. Estados Unidos no puede inaugurar la presidencia de Biden con un golpe, aunque sea disfrazado, y la propia OEA debe ser cauta: aunque después de México, Argentina, Bolivia y Nicaragua, la incorporación de Ecuador alteraría el equilibrio de poder dentro de la OEA que actualmente es favorable a Estados Unidos, el sillón de Almagro está vacilando después de su apoyo al golpe de Estado en Bolivia y no puede permitirse otra actuación escandalosa si no quiere ver desintegrarse el organismo tan necesario para el control de Washington sobre el continente americano.

 

El próximo 11 de abril se realizará la segunda vuelta electoral, suponiendo que las fake news de la derecha dirigidas por la embajada de Estados Unidos en Quito encontrarán oídos en el país e internacionalmente rápidos para entender el ruido de sables y poco dispuestos a dar crédito a la desfachatez de un sistema cuyos propios ritos son apretados, que ha perdido cualquier margen de tolerancia al juicio popular. Que, sin embargo, como el castigo divino, es lento, pero tarde o temprano llega


Källa: https://radiolaprimerisima.com/noticias-generales/generales/ecuador-otra-bolivia/