tisdag 4 april 2017

Lenin Moreno vann presidentvalet i Ecuador men högeroppositionen vägrar erkänna förlusten

Lenin Moreno och hans fru Rocío González firar den oerhört viktiga valsegern, inte bara i Ecuador utan i hela Latinamerika. USA och den lokala högern i Ecuador kommer att fortsätta offensiven mot den progressiva regeringen i landet, menar Dax Toscano, ecuadoriansk journalist i nedanstående intervju.


Lenin Moreno vann presidentvalet i Ecuador men högeroppositionen vägrar erkänna förlusten

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-QUITO / 2017-04-03 / Regeringspartiet Alianza Pais´ kandidat Lenin Moreno vann söndagens andra valomgång i presidentvalet i Ecuador. Skillnaden var 2,34 procent till högerkoalitionens Guillermo Lasso som vägrade erkänna sig besegrad.


Intervju (på spanska) med den ecuadorianske journalisten Dax Toscano:


Lenin fick 51,17 procent mot Lassos 48,83 procent eller cirka 200.000 rösters skillnad. På ett antal platser i landet utbröt det kravaller men valet övervakades av hundratals internationella valövervakare och ingen av dessa har ifrågasatt valets hederlighet. Bägge koalitioner hade också sina egna representanter vid valdistrikten och valprotokollen undertecknades och skannades gemensamt för vidarebefordran till det Centrala Valrådet, CNE i huvudstaden Quito.

Kamp mot regeringsbrister

Den avgående presidenten Rafael Correa.
Den avgående presidenten Rafael Correa var mycket nöjd när han deltog i festligheterna på söndagskvällen.

– Jag lämnar landet i en säker hamn och i de bästa händer. Det Stora Fosterlandet är i fest för den stora folkliga segern, sa en lyrisk Correa till tusentals ecuadorianer som hade samlats på Plaza Grande i Quitos Gamla Stan.

Lenin Moreno å sin sida sa i sitt tal inför sina anhängare att han skulle fortsätta de framgångsrika sociala program som Correa under två mandatperioder har fört medan de delar av regeringspolitiken som har kritiserats ska korrigeras. Han betonade att kampen mot korruptionen ska fortsätta.

Förbjuda spekulerande kandidater

Guillermo Lasso som döljer värdepapper för
miljoner dollar i skatteparadis för att undvika
att betala skatt för utbildning och hälsovård
i Ecuador.
Guillermo Lasso inledde valkampanjen optimistiskt och hade praktiskt taget hela den splittrade oppositionen samlad bakom sig när han inför den andra valomgången konfronterade Moreno. Lasso lovade en miljon nya jobb men sa inte hur dessa skulle skapas eller finansieras.

Den argentinska dagstidningen Pagina12 avslöjade hur Lasso, som före detta mäktig bankir i Banco Guayaquil, hade spekulerat med en miljon dollar som under krisen 2001-2002 hade förökat sig till 30 miljoner dollar. I den första valomgången i mars fick ecuadorianerna dessutom svara på frågan om de ansåg att ecuadorianer som har offshorepapper i skatteparadis som Bahamas eller Panama ska kunna aspirera till en politisk post. Omkring 55 procent av medborgarna svarade nej.


Seger för Latinamerika

Dax Toscano.
Dax Toscano är journalist och universitetsprofessor och säger, när jag ringer upp honom i Quito att valresultatet var en oerhört viktig seger för de progressiva och demokratiska krafterna, inte bara i Ecuador utan även i hela Latinamerika.

– En seger för Lasso hade inneburit en tillbakagång för folken på hela kontinenten. För om Lasso hade vunnit hade USA:s plan och nästa steg handlat om att knäcka Venezuela. Men nu segrade ett ALBA-land trots den politiska och psykologiska offensiv som ecuadorianerna har utsatts för den senaste månaden, säger Toscano.

Den konspiratoriska planen

Han säger att innan vallokalerna stängde på söndagskvällen lämnade två opinionsinstitut två diametralt olika resultat om valutgången. Det ena, Exit Poll, som gjorde en vallokalsundersökning talade om att Moreno hade vunnit med 52 procent medan det andra institutet, lierat med Banco de Guayaquil, i sin projektion (inte vallokalsundersökning) gav segern till Lasso med sex procent.

Under hela den andra valkampanjen har oppositionen anklagat CNE för att planera valfusk. Oppositionens plan gick ut på att anklaga regeringen och CNE för att ha bestulit Lasso på segern innan den officiella vallokalsundersökningen hade presenterats. På så sätt skulle oppositionens folk gå ut och inta gatorna för att skapa kaos runt om i landet. Men planen slog slint när till och med OAS´ generalsekreterare Luis Almagro gratulerade Moreno till segern.


Den unga "fredliga och demokratiska oppositionen" som utgör den korrumperade bankiren Guillermo Lassos stormtrupper i aktion i juni 2015. Då genomfördes stora demonstrationer mot regeringen Rafael Correas beslut att införa en moms som skulle drabba bara 3-4 procent av de mest förmögna i landet. Men såväl Lasso, överklassen och medierna, kontrollerade av den politiska högern skrek i högan sky och manipulerade den allmänna opinionen.

Partiets distans till staten

Dags Toscano varnar för att regeringspartiet inte förlorar sin självständighet i förhållande till regeringen Moreno, framför allt med tanke på avsaknaden av en stark vänster i Ecuador.

– Partiet Alianza Pais bör i politiska termer genomföra en radikal förändring av sin struktur och sin politiska aktivitet. För partiet kan inte bara existera för att vinna val. Det bör därför förändras till en verklig organisation som är en del av och för folkmajoriteten, säger Toscano och fortsätter:

– Det måste kämpa med dem längst ner i den folkliga basen, medvetengöra människorna, skapa kadrer men också för att ge dem kraft och styrka när de kämpar för sina rättigheter. Men jag anser också att den bör ha en distans till regeringen. För en sak är regeringspolitiken, en annan är partiets politik. Partiet måste ge sitt stöd till den progressiva regeringspolitiken men partiet bör samtidigt vara ett verktyg för en sann, sund och revolutionär kritik av regeringspolitiken, utan att förråda så klart.



torsdag 23 februari 2017

Val i Ecuador: Vänstern vann men missade med 0,6 procent i första valomgången. Nu blir det en andra valomgång den 2 april

SÅ SER SLUTRESULTATET UT. Vänsterregeringens kandidat Lenin Moreno vann med mer än en miljon röster och elva procent före Guillermo Lasso, den korrumperade bankiren och majoritetsägaren av Banco de Guayaquil, Ecuadors största privatbank som under decennier lurade landet och bankkunderna på miljarder dollar. En enad opposition sluter upp bakom Lasso varför den andra valomgången kommer att vara hårfin.



Val i Ecuador: Vänstern vann men missade med 0,6 procent i första valomgången. Nu blir det en andra valomgång den 2 april
Av Dick Emanuelsson

QUITO-TEGUCIGALPA / 2017-02-23 / Regeringspartiet Alianza Pais´ kandidat till presidentposten, Lenin Moreno, var en hårsmån från att vinna i första valomgången. Det fattade 0,65 procent till de nödvändiga 40 procent och tio procent till den närmaste kandidaten, bankiren Guillermo Lasso  (CREO). Moren vann med mer än elva procent och en miljon röster mot Lasso som fick 28,1 procent.

Morenos hopp stod till Ecuadors 800 000 migranter, utspridda i 55 länder och fem kontinenter som skulle kunna ha blivit de som fällt avgörandet i Ecuadors presidentval.

Lenin Moreno, som har varit vicepresident under regeringen Rafael Correa.


Dax Toscano.
Flamman intervjuade universitetsläraren och journalisten Dax Toscano i måndags (20 februari) då det fortfarande var ovisst om utgången i presidentvalet. Här nedan publicerar vi delar av intervjun som också kan höras i den efterföljande intervjun i audio:

*  *  *

Folkomröstningen mot de korrumperade bankirerna

– Hos migranterna vinner regeringspartiet stort. I USA, där valet är räknat vann vicepresident Moreno med bred marginal. Vi får se hur mycket det förändrar valresultatet, säger Toscano.

Han säger att regeringspartiet får egen majoritet i Nationalförsamlingen med 76 deputerade av de 137 platserna, vilket, om Moreno vinner presidentvalet ger honom ett viktigt stöd i regeringsarbetet.

Regeringspartiet vann även folkomröstningen med 55 procent som gällde frågan om valda politiker ska kunna satsa sina miljoner i fonder som ´Panama Papers´:

”Är ni överens om att en offentlighetsanställd eller person valts i ett allmänt val, med den värdighet det påbjuder, fastslå förbud om att inneha egendomar eller kapital av varje slag i skatteparadis?

Detta resultat visar att det finns en klar majoritet, trots att sex av de sju oppositionspartiernas motstånd, menar Dags Toscano. Om denna majoritet ska räcka i en andra valomgång är oklart. Men ecuadorianerna är väl medvetna om den fruktansvärda plundring av allmänna medel som de korrumperade bankirerna och deras politiska språkrör genomförde i början av 2000-talet.

Guillermo Lasso har fonderat i Panama Papers och är stenhård motståndare till folkomröstningen.


Medelklassens reaktionära politiska rörlighet

Rafael Correa vann de två senaste presidentvalen i första valomgången med mer än 50 procent. Dax Toscano understryker att vicepresident Lenin Moreno inte är Correa.

– Correa är en man med en klar politisk identitet som konfronterade sina politiska fiender. Han har varit konsekvent, inte bara på inrikespolitikens område utan även i det internationella arbetet som i integrationen av Latinamerika och den sidan representerar inte Moreno.

Trots en stark ekonomisk och social utveckling och trots att antalet personer som nu titulerar sig medelklass nästan har fördubblats, från 14-27 procent av Ecuadors befolkning, har regeringen förlorat anhängare, säger Toscano och tillägger:

– Kampanjen från USA:s spionagenturer och de lokala mediernas attacker har orsakat stora problem för regeringen. Ta lagförslaget om införande av moms på lyxvaror som whisky eller lax, som en ordinär ecuadorian aldrig har råd att köpa, en lag som bara berörde cirka 3-4 procent av befolkningen. Men vanligt folk deltog i de stora manifestationerna, manipulerade av medierna och högern mot regeringen. Medelklassen, som har fått det mycket bättre, är en rörlig reaktionär påverkbar grupp som röstar mot regeringen när deras ekonomiska situation, på grund av den internationella ekonomiska krisen, stagnerar. Det är en av orsakerna till att högerns valandel i detta val har ökat.

Ecuadors avgående president, Rafael Correa, som under tio års regeringsinnehav har betytt att landet har återfått en politisk och ekonomisk stabilitet som aldrig tidigare. Men rättigheter och erövringar som inte försvaras, är förlorade rättigheter.


Högerns manual om en ”Venezuelansk Guarimba”

Dax Toscano varnar för en ”venezuelansk” utveckling där högern, inför faktumet att den har förlorat valet påstår att valfusk har ägt rum, trots att både det USA-stödda OAS´ som Unasurs valobservatörer har förklarat att valet har varit klanderfritt och gått helt korrekt till. När det Nationella Valrådet CNE lämnade en första valprognos, där Lenin Moreno fick 42 procent av rösterna, kallade Guillermo Lassos vicepresidentkandidat Andres Paez ut sina anhängare på gatorna som koncentrerades framför CNE:s lokaler i Quito.

– De har stått där hela natten. Den korrumperade Paez har sagt att om inte CNE utlyser en andra valomgång kommer de (Lassos&Paez´ anhängare) att gå in och ta över CNE. Det är exakt samma strategi som oppositionen har använt i Venezuela som de vill använda här. I Venezuela kostade högerns försök att störta regeringen 43 människoliv och 800 skadade.

Oppositionen har sedan valdagen koncentrerats utanför det nationella Valrådet CNE:s lokaler i huvudstaden Quito som anklagats för valfusk. När högern förlorar i Latinamerik ahandlar det alltid om valfusk, en anklagalse som nästan undantagslöst får stöd av State Departement och korporativa medier som CNN och FOX. När högern vinner är det alltd ärliga val.


Vänstern och ursprungsbefolkning

Dax Toscano är synnerligen kritisk till vad som traditionellt har karaktäriserats som vänster och organisationer bland ursprungsbefolkningarna i landet. Under regeringen Rafael Correa allierade sig flera av dessa till och med med kuppmännen inom poliskåren i statskuppförsöket mot Correa den 30 september 2010.

Indianorganisationer som betraktats som ”vänster”, som Pachakutik, har ledare som via Wikileaks och officiella NED- eller USAID-dokument har finansierats av de USA-organ som i Latinamerika betraktas som civila och förtäckta CIA-organ. När Flamman frågar honom om deras ståndpunkt i presidentvalet, suckar han.

– Pachakutik är i tjänst hos en politisk och ekonomisk elit hos ursprungsbefolkningarna som inte på något sätt motsvarar de progressiva intressena hos dessa folk. De är klara motståndare till den Bolivarianska Revolutionen i Venezuela. De har uttalat sig mot folkomröstningen i söndags i frågan om att valda politiker ska kunna delta i valutaflykten av kapital i form av ”Panama-Papers”. De är allierade till högern och Pachakutik stöder ID, det socialdemokratiska korrumperade partiet som fick 6,7 procent.

Han nämner även att valresultatet i vissa delar av Ecuador, där vissa indianorganisationer har stort inflytande har gynnat Guillermo Lasso. Där har dessa grupper allierat sig med land- och storgodsägare mot den sittande regeringen.

Lourdes Tiban, (med mikrofon) ger sitt stöd till Guillermo Lasso (längst till höger)
för huvudmotståndaren är regeringen Rafael Correa och hans efterträdare på
presidentposten, Lenin Moreno. 


Maoisternas stöd till finansiella spekulationshögern

– På den andra sidan finns det före detta MPD, numera Unidad Popular (det ecuadorianska maoistpartiets PCEML:s frontorganisation som har förlorat alla sina politiska uppdrag och inflytande på alla nivåer) som har haft inflytande inom utbildningssektorn utan att på något sätt ha påverkat denna i positiv riktning. Nu har det slutat i armarna på det socialdemokratiska partiet ID. På den ekonomiska politikens område stöder de Guillermo Lasso, det vill säga den nyliberala modellens främste förespråkare. Vad är det för slags vänster?

Unidad Populars ledare Geovanny Atarihuana uttalade sig efter min intervju med Toscano följande på en fråga från en journalist på TV-kanalen Televistazo om hur deras parti skulle rösta i en andra valomgång:

– Vi kommer inte att rösta på Correalägret, vi måste rösta för att tio års förnedring och skam upphör.

Den enkla logiken ger oss slutsatsen att denna obetydliga front av före detta maoister, som självutnämnt sig till den ecuadorianska revolutionens förtrupp, kommer att ge sina röster till den finansiella spekulationens nyliberala förgrundsgestalt i bankiren Guillermo Lasso.


År 2009 kastades USA och Pentagon ut från flyg- och militärbasen i staden
La Manta, vid Ecuadors stillahavskust. Men USA:s militärattaché vid ambassaden
i Quito var den som först fick de hemliga rapporterna från den militära
ecuadorianska underrättelsetjänsten. Detta gjorde president Correa ursinnig
och chefen för den militära underrättelsetjänsten och hans kumpaner fick sparken.
Ecuadors suveränitet gentemot USA bekräftades och markerades.


Imperialismen gäckar i skuggorna

Valet i Ecuador har en oerhörd viktig internationell betydelse. Med valet i Nicaragua i november 2016, bröts den pågående högeroffensiven i Latinamerika och USA:s försök att återta sitt förlorade politiska inflytande. Nu satsar den allt på att högern i Ecuador ska återta makten och därmed ge USA tillbaka sitt politiska inflytande och kontroll över både ekonomi och militärapparat.

– Den latinamerikanska högern har sedan 2007, mycket skickligt och metodiskt, via personligheter som författaren Mario Vargas Llosa, CIA-agenten och kubanen Alberto Montaner och andra figurer och med stöd av de korporativa medierna organiserat och utlyst olika fora och konferenser. De har lyckats förena och organisera oppositionen i flera av de länder som styrs av progressiva regeringar. I Venezuela utlöste de våldsamheterna som kallas för Guarimba för att destabilisera regeringen.

– En förlust för Lenin Moreno i presidentvalet i Ecuador är samtidigt en stor förlust för de progressiva demokratiska krafterna på kontinenten och ett liknande stort stöd för den mest extrema fascistoida delen av högern i och utanför Ecuador i Latinamerika. Motsatsen, en seger för Moreno betyder en möjlighet att korrigera de misstag som begåtts under de senaste tio åren och förstärka de organisationer som slåss för ett bättre liv. För att inte tala om nederlaget det skulle innebära för imperialismen som Donald Trump representerar i dag.


Stora sociala och ekonomiska framgångar under tio år i Ecuador

QUITO-TEGUCIGALPA / 2017-02-23 / Den avgående president Rafael Correa gick i spetsen för en Medborgarrevolution (Revolución Ciudadana) och mot den nyliberala ekonomiska modellen. Landet låg i ekonomisk ruin när den unge energiske ekonomen tog över, ett brutalt monument över den spekulativa finanssektorns härjningar.

Correa prioriterade kampen mot fattigdomen, en intensiv satsning på utbildning, hälsovård, en ny demokratisk författning samt kamp mot korruptionen.

Från den 26 november 2006 tills nu har han attackerats av den ekonomiska och politiska elit som via banker och medier har styrt det sydamerikanska landet sedan självständigheten från Spanien. Men Correa backade inte inför attackerna utan ställde medieägarna mot skranket och införde lagar som gav allmänheten rätt till replik, uppger Toscano.

Det sociala och ekonomiska saldot som regeringen Correa uppvisar under denna tioårsperiod har fått erkännande från alla internationella organ och Ecuadors folk. Fattigdomen i städerna sjönk 2007 från 24,3 till 16,4 % medan den på landsbygden sjönk från 61,3 till 35,3 procent samma tid.

Ecuador var ett av de mest utmärkande klassamhällen i Sydamerika. Den ekonomiska tillväxten har gynnat de fattigaste. 
  • Förhållandet mellan den genomsnittliga inkomsten för de 10 procent rikaste i förhållande till de 10 procent fattigaste i antal gånger, minskade från 42 till 25 gånger. Denna ekonomiska politik har minskat klyftan mellan rika och fattiga.
  •  Den fattigaste femtedelen av befolkningen fördubblade sin per capita månadsinkomst.
  •  Landets BNP ökade under dessa år 3,9 procent per år att jämföra med genomsnittet för Latinamerika som blev 2,9 procent. Därför kunde regeringen satsa nio procent BNP på offentliga investeringar.
  •  Minimilönen som 2007 bara täckte 40 procent av ecuadorianens basbehov ökade från 160 dollar till 366 och täcker nu 100 procent av basbehovet.
  •  Den stabila politiska och ekonomiska situationen har inneburit en låg inflation, 3,67 % och en av Latinamerikas lägsta arbetslöshet, 4,3 procent 2015.

Detta är bara fragment av den framgångsrika ekonomiska och sociala politik som regeringen Correa genomfört och utvecklat. I klartext handlar det om att delar av den marknad som det nationella och transnationella kapitalet kunnat berika sig på har undandragits deras girighet. Därför satsar de nu allt för att ta tillbaka sina förlorade privilegier.

Frågan är om Ecuadors folk tillåter det den 2 april?

Dick Emanuelsson



Hör hela intervjun (på spanska) med Dax Toscano:

Bloggarkiv ECUADOR:

torsdag 6 augusti 2015

“En smygande statskupp på väg i Ecuador”

En helt okänd grupp tog på sig sprängattentatet mot dagstidningen El Telegrafo och El Universo den 30 juli samt sprängattentatet mot regeringspartiet Alianza Pais kontor i Guayaquil den 14 juli. Sättet att agera påminner starkt om CIA och dess olika förtäckta grupper med "vänsterklang".





“En smygande statskupp på väg i Ecuador”
Av Dick Emanuelsson
Bombattentat mot regeringspartiet Alianza Pais´ lokaler i Guayaquil och mot två dagstidningar är saldot under andra hälften av juli i Ecuador. President Rafael Correa anklagar oppositionen för en ”smygande statskupp” mot hans regering.

I oktober 2012 avslöjade den förre brittiske ambassadören Craig Murray att USA hade anslagit 87 miljoner dollar för att påverka valet som ägde rum i februari 2013. Målsättning var, enligt Murray, att förhindra att Correa återvaldes. Men Correa tog hem en storseger, likt de andra valen och befäste sin roll som Ecuadors genom tiderna populäraste president. Orsaken är hans reformpolitik som har varit en skicklig balansgång mellan rejält stöd till de mest fattiga och samtidigt en politik som inte slår ekonomiskt mot den breda medelklassen.

När Correa presenterade lagen om arv- och förmögenhetsskatt i slutet av maj, blev det signalen för att en samlad opposition skulle formera sig. Trots att bara två procent av de rikaste ecuadorianerna drabbas av skattehöjningar, gick delar av den organiserade ursprungsbefolkningen (Conaie, Pachakutik), fackföreningar in i en ohelig allians med den politiska USA-vänliga högern. Det som först var ett fördömande av rikemansskatten förvandlas snart till krav på Correas avgång, trots att han enligt de senaste opinionsundersökningar har ett grundmurat stöd från folket.

Bomber och attentat

·         Den 13 juli exploderade den första bomben mot regeringspartiet Alianza Pais´ lokaler i hamnstaden Guayaquil, den andra viktigaste staden i Ecuador efter huvudstaden Quito.
·          
·         Den 18 juli attackerades och skadades tio medlemmar i ledningen för Ecuadors Studentfederation (FEUE) som blev knivskurna. Attacken ägde rum på det Centrala Universitetet och utfördes av medlemmar i det ecuadorianska maoistpartiets (PCEML-MPD) studentorganisation.
·          
·         Den 30 juli exploderade en bomb utanför den regeringstrogna dagstidningen El Telégrafo och en bomb framför högertidningen El Universo. Chefredaktören för El Telégrafo Orlando Pérez, fördömde terroristattentatet och uppgav att tidningen dagarna hade fått hot både i form av såväl telefonsamtal som via de så kallade sociala nätverken.
·          
En hittills okänd grupp vid namn “Nationella Befrielsefronten” uppgav sig ha utfört attentatet. När bomben exploderade spreds ett flygblad med gruppens namn och en kommuniké som undertecknades av en ”Kommendant Ramiro”. Samma grupp tog på sig attentatet den 13 juli mot Alianza Pais´ lokaler i Guayaquil. Enligt inrikesministeriet existerar inte gruppen.



”Destabilisera regeringen”

Men enligt president Correa handlar det om en smygande ”mjuk statskupp”:

– Det är steg för steg för att destabilisera regeringen och Ecuador. Nu återstår det bara den råa styrkan, de har ingen som helst legitimitet.

– De som utförde bombattentatet använder samma metoder som MPD gjorde, uppgav Correa som menar att dessa ”vänstergrupper utnyttjas av högern”.

MPD var en valfront för det ecuadorianska maoistpartiet PCEML men upplöstes förra året efter att de hade förlorat sin legitimitet i form av två förlorade val. I stället ombildades gruppen till Unidad Popular (UP).

Den 30 september 2010 stödde MPD kuppförsöket mot Rafael Correa som leddes av delar av ledningen i Ecuadors polismakt samt en sektor inom de väpnade styrkorna. Men tack var de folkliga mobiliseringen och en grupp inom armén, slogs kuppförsöket tillbaka.

Den "fredliga" oppositionen.


Nationell protestdag

Både den politiska oppositionen som delar av den sociala rörelsen som har anslutit sig till fronten mot Correa har en utarbetad agenda, sa Correa i måndags. Från södra Ecuador marscherar en grupp från indianorganisationen Conaie och kommer att avsluta sin demonstration i Quito den 13 augusti då den samlade oppositionen och den samlade fackföreningsrörelsen har utlyst en nationell protestdag.

– Landet har upplevt svåra dagar de senaste veckorna och detta kommer att fortsätta. Det är något som de har förberett sedan månader och det utgör en hel strategi, inte bara nationellt utan även i internationell mening, sa Correa.
 
 
President Rafael Correa.