torsdag 23 februari 2017

Val i Ecuador: Vänstern vann men missade med 0,6 procent i första valomgången. Nu blir det en andra valomgång den 2 april

SÅ SER SLUTRESULTATET UT. Vänsterregeringens kandidat Lenin Moreno vann med mer än en miljon röster och elva procent före Guillermo Lasso, den korrumperade bankiren och majoritetsägaren av Banco de Guayaquil, Ecuadors största privatbank som under decennier lurade landet och bankkunderna på miljarder dollar. En enad opposition sluter upp bakom Lasso varför den andra valomgången kommer att vara hårfin.



Val i Ecuador: Vänstern vann men missade med 0,6 procent i första valomgången. Nu blir det en andra valomgång den 2 april
Av Dick Emanuelsson

QUITO-TEGUCIGALPA / 2017-02-23 / Regeringspartiet Alianza Pais´ kandidat till presidentposten, Lenin Moreno, var en hårsmån från att vinna i första valomgången. Det fattade 0,65 procent till de nödvändiga 40 procent och tio procent till den närmaste kandidaten, bankiren Guillermo Lasso  (CREO). Moren vann med mer än elva procent och en miljon röster mot Lasso som fick 28,1 procent.

Morenos hopp stod till Ecuadors 800 000 migranter, utspridda i 55 länder och fem kontinenter som skulle kunna ha blivit de som fällt avgörandet i Ecuadors presidentval.

Lenin Moreno, som har varit vicepresident under regeringen Rafael Correa.


Dax Toscano.
Flamman intervjuade universitetsläraren och journalisten Dax Toscano i måndags (20 februari) då det fortfarande var ovisst om utgången i presidentvalet. Här nedan publicerar vi delar av intervjun som också kan höras i den efterföljande intervjun i audio:

*  *  *

Folkomröstningen mot de korrumperade bankirerna

– Hos migranterna vinner regeringspartiet stort. I USA, där valet är räknat vann vicepresident Moreno med bred marginal. Vi får se hur mycket det förändrar valresultatet, säger Toscano.

Han säger att regeringspartiet får egen majoritet i Nationalförsamlingen med 76 deputerade av de 137 platserna, vilket, om Moreno vinner presidentvalet ger honom ett viktigt stöd i regeringsarbetet.

Regeringspartiet vann även folkomröstningen med 55 procent som gällde frågan om valda politiker ska kunna satsa sina miljoner i fonder som ´Panama Papers´:

”Är ni överens om att en offentlighetsanställd eller person valts i ett allmänt val, med den värdighet det påbjuder, fastslå förbud om att inneha egendomar eller kapital av varje slag i skatteparadis?

Detta resultat visar att det finns en klar majoritet, trots att sex av de sju oppositionspartiernas motstånd, menar Dags Toscano. Om denna majoritet ska räcka i en andra valomgång är oklart. Men ecuadorianerna är väl medvetna om den fruktansvärda plundring av allmänna medel som de korrumperade bankirerna och deras politiska språkrör genomförde i början av 2000-talet.

Guillermo Lasso har fonderat i Panama Papers och är stenhård motståndare till folkomröstningen.


Medelklassens reaktionära politiska rörlighet

Rafael Correa vann de två senaste presidentvalen i första valomgången med mer än 50 procent. Dax Toscano understryker att vicepresident Lenin Moreno inte är Correa.

– Correa är en man med en klar politisk identitet som konfronterade sina politiska fiender. Han har varit konsekvent, inte bara på inrikespolitikens område utan även i det internationella arbetet som i integrationen av Latinamerika och den sidan representerar inte Moreno.

Trots en stark ekonomisk och social utveckling och trots att antalet personer som nu titulerar sig medelklass nästan har fördubblats, från 14-27 procent av Ecuadors befolkning, har regeringen förlorat anhängare, säger Toscano och tillägger:

– Kampanjen från USA:s spionagenturer och de lokala mediernas attacker har orsakat stora problem för regeringen. Ta lagförslaget om införande av moms på lyxvaror som whisky eller lax, som en ordinär ecuadorian aldrig har råd att köpa, en lag som bara berörde cirka 3-4 procent av befolkningen. Men vanligt folk deltog i de stora manifestationerna, manipulerade av medierna och högern mot regeringen. Medelklassen, som har fått det mycket bättre, är en rörlig reaktionär påverkbar grupp som röstar mot regeringen när deras ekonomiska situation, på grund av den internationella ekonomiska krisen, stagnerar. Det är en av orsakerna till att högerns valandel i detta val har ökat.

Ecuadors avgående president, Rafael Correa, som under tio års regeringsinnehav har betytt att landet har återfått en politisk och ekonomisk stabilitet som aldrig tidigare. Men rättigheter och erövringar som inte försvaras, är förlorade rättigheter.


Högerns manual om en ”Venezuelansk Guarimba”

Dax Toscano varnar för en ”venezuelansk” utveckling där högern, inför faktumet att den har förlorat valet påstår att valfusk har ägt rum, trots att både det USA-stödda OAS´ som Unasurs valobservatörer har förklarat att valet har varit klanderfritt och gått helt korrekt till. När det Nationella Valrådet CNE lämnade en första valprognos, där Lenin Moreno fick 42 procent av rösterna, kallade Guillermo Lassos vicepresidentkandidat Andres Paez ut sina anhängare på gatorna som koncentrerades framför CNE:s lokaler i Quito.

– De har stått där hela natten. Den korrumperade Paez har sagt att om inte CNE utlyser en andra valomgång kommer de (Lassos&Paez´ anhängare) att gå in och ta över CNE. Det är exakt samma strategi som oppositionen har använt i Venezuela som de vill använda här. I Venezuela kostade högerns försök att störta regeringen 43 människoliv och 800 skadade.

Oppositionen har sedan valdagen koncentrerats utanför det nationella Valrådet CNE:s lokaler i huvudstaden Quito som anklagats för valfusk. När högern förlorar i Latinamerik ahandlar det alltid om valfusk, en anklagalse som nästan undantagslöst får stöd av State Departement och korporativa medier som CNN och FOX. När högern vinner är det alltd ärliga val.


Vänstern och ursprungsbefolkning

Dax Toscano är synnerligen kritisk till vad som traditionellt har karaktäriserats som vänster och organisationer bland ursprungsbefolkningarna i landet. Under regeringen Rafael Correa allierade sig flera av dessa till och med med kuppmännen inom poliskåren i statskuppförsöket mot Correa den 30 september 2010.

Indianorganisationer som betraktats som ”vänster”, som Pachakutik, har ledare som via Wikileaks och officiella NED- eller USAID-dokument har finansierats av de USA-organ som i Latinamerika betraktas som civila och förtäckta CIA-organ. När Flamman frågar honom om deras ståndpunkt i presidentvalet, suckar han.

– Pachakutik är i tjänst hos en politisk och ekonomisk elit hos ursprungsbefolkningarna som inte på något sätt motsvarar de progressiva intressena hos dessa folk. De är klara motståndare till den Bolivarianska Revolutionen i Venezuela. De har uttalat sig mot folkomröstningen i söndags i frågan om att valda politiker ska kunna delta i valutaflykten av kapital i form av ”Panama-Papers”. De är allierade till högern och Pachakutik stöder ID, det socialdemokratiska korrumperade partiet som fick 6,7 procent.

Han nämner även att valresultatet i vissa delar av Ecuador, där vissa indianorganisationer har stort inflytande har gynnat Guillermo Lasso. Där har dessa grupper allierat sig med land- och storgodsägare mot den sittande regeringen.

Lourdes Tiban, (med mikrofon) ger sitt stöd till Guillermo Lasso (längst till höger)
för huvudmotståndaren är regeringen Rafael Correa och hans efterträdare på
presidentposten, Lenin Moreno. 


Maoisternas stöd till finansiella spekulationshögern

– På den andra sidan finns det före detta MPD, numera Unidad Popular (det ecuadorianska maoistpartiets PCEML:s frontorganisation som har förlorat alla sina politiska uppdrag och inflytande på alla nivåer) som har haft inflytande inom utbildningssektorn utan att på något sätt ha påverkat denna i positiv riktning. Nu har det slutat i armarna på det socialdemokratiska partiet ID. På den ekonomiska politikens område stöder de Guillermo Lasso, det vill säga den nyliberala modellens främste förespråkare. Vad är det för slags vänster?

Unidad Populars ledare Geovanny Atarihuana uttalade sig efter min intervju med Toscano följande på en fråga från en journalist på TV-kanalen Televistazo om hur deras parti skulle rösta i en andra valomgång:

– Vi kommer inte att rösta på Correalägret, vi måste rösta för att tio års förnedring och skam upphör.

Den enkla logiken ger oss slutsatsen att denna obetydliga front av före detta maoister, som självutnämnt sig till den ecuadorianska revolutionens förtrupp, kommer att ge sina röster till den finansiella spekulationens nyliberala förgrundsgestalt i bankiren Guillermo Lasso.


År 2009 kastades USA och Pentagon ut från flyg- och militärbasen i staden
La Manta, vid Ecuadors stillahavskust. Men USA:s militärattaché vid ambassaden
i Quito var den som först fick de hemliga rapporterna från den militära
ecuadorianska underrättelsetjänsten. Detta gjorde president Correa ursinnig
och chefen för den militära underrättelsetjänsten och hans kumpaner fick sparken.
Ecuadors suveränitet gentemot USA bekräftades och markerades.


Imperialismen gäckar i skuggorna

Valet i Ecuador har en oerhörd viktig internationell betydelse. Med valet i Nicaragua i november 2016, bröts den pågående högeroffensiven i Latinamerika och USA:s försök att återta sitt förlorade politiska inflytande. Nu satsar den allt på att högern i Ecuador ska återta makten och därmed ge USA tillbaka sitt politiska inflytande och kontroll över både ekonomi och militärapparat.

– Den latinamerikanska högern har sedan 2007, mycket skickligt och metodiskt, via personligheter som författaren Mario Vargas Llosa, CIA-agenten och kubanen Alberto Montaner och andra figurer och med stöd av de korporativa medierna organiserat och utlyst olika fora och konferenser. De har lyckats förena och organisera oppositionen i flera av de länder som styrs av progressiva regeringar. I Venezuela utlöste de våldsamheterna som kallas för Guarimba för att destabilisera regeringen.

– En förlust för Lenin Moreno i presidentvalet i Ecuador är samtidigt en stor förlust för de progressiva demokratiska krafterna på kontinenten och ett liknande stort stöd för den mest extrema fascistoida delen av högern i och utanför Ecuador i Latinamerika. Motsatsen, en seger för Moreno betyder en möjlighet att korrigera de misstag som begåtts under de senaste tio åren och förstärka de organisationer som slåss för ett bättre liv. För att inte tala om nederlaget det skulle innebära för imperialismen som Donald Trump representerar i dag.


Stora sociala och ekonomiska framgångar under tio år i Ecuador

QUITO-TEGUCIGALPA / 2017-02-23 / Den avgående president Rafael Correa gick i spetsen för en Medborgarrevolution (Revolución Ciudadana) och mot den nyliberala ekonomiska modellen. Landet låg i ekonomisk ruin när den unge energiske ekonomen tog över, ett brutalt monument över den spekulativa finanssektorns härjningar.

Correa prioriterade kampen mot fattigdomen, en intensiv satsning på utbildning, hälsovård, en ny demokratisk författning samt kamp mot korruptionen.

Från den 26 november 2006 tills nu har han attackerats av den ekonomiska och politiska elit som via banker och medier har styrt det sydamerikanska landet sedan självständigheten från Spanien. Men Correa backade inte inför attackerna utan ställde medieägarna mot skranket och införde lagar som gav allmänheten rätt till replik, uppger Toscano.

Det sociala och ekonomiska saldot som regeringen Correa uppvisar under denna tioårsperiod har fått erkännande från alla internationella organ och Ecuadors folk. Fattigdomen i städerna sjönk 2007 från 24,3 till 16,4 % medan den på landsbygden sjönk från 61,3 till 35,3 procent samma tid.

Ecuador var ett av de mest utmärkande klassamhällen i Sydamerika. Den ekonomiska tillväxten har gynnat de fattigaste. 
  • Förhållandet mellan den genomsnittliga inkomsten för de 10 procent rikaste i förhållande till de 10 procent fattigaste i antal gånger, minskade från 42 till 25 gånger. Denna ekonomiska politik har minskat klyftan mellan rika och fattiga.
  •  Den fattigaste femtedelen av befolkningen fördubblade sin per capita månadsinkomst.
  •  Landets BNP ökade under dessa år 3,9 procent per år att jämföra med genomsnittet för Latinamerika som blev 2,9 procent. Därför kunde regeringen satsa nio procent BNP på offentliga investeringar.
  •  Minimilönen som 2007 bara täckte 40 procent av ecuadorianens basbehov ökade från 160 dollar till 366 och täcker nu 100 procent av basbehovet.
  •  Den stabila politiska och ekonomiska situationen har inneburit en låg inflation, 3,67 % och en av Latinamerikas lägsta arbetslöshet, 4,3 procent 2015.

Detta är bara fragment av den framgångsrika ekonomiska och sociala politik som regeringen Correa genomfört och utvecklat. I klartext handlar det om att delar av den marknad som det nationella och transnationella kapitalet kunnat berika sig på har undandragits deras girighet. Därför satsar de nu allt för att ta tillbaka sina förlorade privilegier.

Frågan är om Ecuadors folk tillåter det den 2 april?

Dick Emanuelsson



Hör hela intervjun (på spanska) med Dax Toscano:

Bloggarkiv ECUADOR: